När den svenska spellicensen infördes var ett av huvudmålen att majoriteten av allt spelande skulle ske inom det licensierade systemet. Detta mäts genom så kallad kanalisering – andelen spelande som sker hos licensierade aktörer.
En hög kanaliseringsgrad anses vara avgörande för att konsumentskydd, tillsyn och ansvarsfullt spelande ska fungera i praktiken.
Vad innebär kanalisering?
Kanalisering beskriver hur stor del av spelandet som sker inom ramen för den nationella regleringen. I Sveriges fall innebär det spel hos aktörer med svensk licens.
Om en betydande del av spelandet sker utanför licenssystemet minskar möjligheten att tillämpa verktyg som Spelpaus, insättningsgränser och tillsyn.
Utvecklingen efter licensens införande
Efter införandet av den svenska spellicensen har kanaliserings- graden varierat mellan olika spelformer. Vissa segment visar relativt hög kanalisering, medan andra – särskilt online casino – uppvisar större utmaningar.
Skillnader i erbjudanden, bonusregler och marknadsföring pekas ofta ut som faktorer som påverkar spelarnas val.
Konsekvenser för spelarskyddet
När spelandet sker utanför den licensierade marknaden försvagas det skydd som regelverket är tänkt att ge. Det gäller både självavstängning, transparens och möjligheten till tillsyn.
Samtidigt visar utvecklingen att spelarnas beteenden påverkas av hur attraktiv den reglerade marknaden upplevs vara.
En fråga om balans
Kanaliseringsfrågan illustrerar den centrala utmaningen i spelreglering: att kombinera ett starkt skydd med ett tillräckligt konkurrenskraftigt erbjudande.
Hur denna balans ska uppnås är fortsatt föremål för diskussion, både i Sverige och internationellt.